söndag 28 februari 2010

1 Barnesway

Helgen har gått i städningens tecken. Jag har slitit ut tre disktrasor och mina händer är nariga av allt rengöringsmedel de varit i kontakt med. Städningen kommer sig av att vi i fredags flyttade in i vår nya lägenhet, en femma nära campus. Dessvärre var besvikelsen enorm när vi på fredagskvällen, efter att ha tillbringat en dag på Ikea handlandes täcken och köksprylar (jag fikade en delicatoboll),entrade lägenheten och insåg att den var skitigare än något annat jag sett i mitt liv! Det var skit, smuts och damm i tjocka lager överallt! Lägenheten har för en lång tid använts till förråd men inför vår flytt hade vi blivit lovade att den skulle städas så att den uppnådde "boendestandard". Jag kan förstå att man kanske inte kan kräva att lägenheten ska ha samma standard som i Sverige vid inflyttning men det här var löjligt. Det var inte en plats för människor att bo på, det var mer ett hem för djur! Eftersom det var fredagkväll och vi inte hade någon annanstans att ta vägen var det bara att ta på sig städrocken! Sedan har vi städat konstant (till och med väggarna var fulla av smuts och spindelväv) hela helgen och vi är fortfarande inte klara. Det absolut mest bisarra, och ganska talande för hela situationen, var när det på lördagen blev stopp i avloppet i köket. Jag skruvade isär rören under diskbänken och ni kan aldrig i er vildaste fantasi gissa vad jag grävde fram - tre ätpinnar och en bordskniv! Sanslöst, men på något sätt ändå inte förvånande. Hur som helst så är lägenheten nu, efter några dagars idogt skurande, i bättre skick och ska nog bli riktigt trevlig vad det lider. Vi har också på morgonen varit nere hos bostadsbolaget och krävt en FET kompensation!

Bifogar en bild på 4 shoppingglada studenter på Ikea!

onsdag 24 februari 2010

Enrolment day

Igår var det dax för oss att välja kurser som att läsa den här terminen, dvs det var "Enrolment day"! I Australien går det alltså inte till på samma sätt som i Sverige; att man söker kurser på studera.nu och sen väntar man på besked om man får läsa kurserna eller inte. Här går man istället på enrolmentday. Det går till så att innan datúmet för enrolment day så måste studenten ha valt vilka kurser han/hon vill läsa. Kurserna måste sedan godkännas av någon sorts studievägledare på respektive fakultet. Vill jag läsa en kurs via juridiska fakulteten måste jag få det godkänt av en studievägledare där. Vill jag också läsa en kurs som går via fakulteten för samhällsvetenskap måste jag få det godkänt av en studievägledare där. Det hade vi inte riktigt fattat, för självklart hade vi hittat intressanta kurser på andra fakulteter än vår egen som vi ville läsa. Men det löste sig till slut... Hoppas jag. När enrolment day sedan kommer tar man sitt papper med sina godkända kurser till ett klassrum där man ställer sig i en lång kö med andra studenter som också ska "enrola". Kön går till två personer som delar ut ett dokument där man ska fylla i sina personuppgifter och de kurser man vill läsa. Ganska ineffektivt måste jag säga då ingen av studenterna har en aning om hur enrolment egenligen går till och alla har hundratusen frågor om dokumentet som ska fyllas i. När dokumentet sedan är ifyllt slussas man vidare till ett annat klassrum där det egentliga "enrollandet" sker och man får veta om man får kurserna godkända eller ej. Också här tillbringar man mycket tid med att stå i kö tills man till slut kommer fram till 4 personer som sitter bredvid varandra varav jag får prata med en som godkänner mina kurser. Även här är ineffektiviteten kännbar då alla studenter har exakt samma frågor, vad händer nu, hur gör jag för att få schemat etc, vilket tar tid att svara på.
Efter det slussas man vidare för att få sitt studentkort och efter det kan man officiellt titulera sig som student. Men tro inte att det för den sakens skull är klart, inte på långa vägar. Nu måste man också pussla ihop sitt eget schema. Alla föreläsningar är gemensamma men man kan välja själv vilken dag och vilken tid man vill gå på seminarierna. Problemet är att man inte får välja förrän den 4 mars, dvs på torsdag kl 18. Då sitter alla studenter vid La Trobe University framför sina datorer och pusslar med sitt schema och det gör att det är väldigt svårt att få de tider man hade tänkt sig frän början eftersom platserna fort blir fulla.
Alltså: viva studera.nu! Att ansöka online är grymt underskattat!

söndag 21 februari 2010

Spelar storleken roll?

Glöm de små 33 cl burkarna, här finns inget mindre än 375 cl och det är vare sig man väljer att köpa öl eller läsk. Det finns heller inga flaskor med ovannämnda dryck som inehåller volymen 0.5 liter - det är 0.6 liter eller mer som gäller! Försök er heller inte på att köpa 1.5 liter, det är dödsdömt. Ska man ha mer än 0.6 liter får man köpa 2 liter. Igår skulle jag köpa schampo, inte heller shampo, balsam, duschcreme eller kroppslotion finns i "normal" storlek. Allt är i large size! Frågan är om det beror på att Australiensarna, efter att ha hällt i sig alldeles för mycket öl och läsk, ökat så dramatiskt i kroppsomfånget att en flaska duschcreme i normal storlek inte längre räcker till?

tisdag 16 februari 2010

Home sweet home

Äntligen på plats i Melbourne!
Resan hittills har varit fantastisk och jag har fått varit med om så mycket roligt; bl.a. hoppat från klippor i Yamba, haft picknickat i Hydepark, Sidney, matat pelikaner etc. etc. Nu har jag dock nåt min slutdestination - Melbourne! Melbourne verkar vara en fantastisk stad med praktiskt taget obegränsade möjligheter. Här finns något för alla vare sig det handlar sport, kultur, mat, religion, utbildning, shopping, nöje eller liknande. Så jag har en känsla av att jag kommer att trivas alldeles utmärkt här.
Än så länge bor vi på hostel medan vi letar efter ett permanent boende (det är djungel av lägenheter och rum där ute. Jag misströstar dock inte, hostellet ligger mitt i centrala Melbourne och vi har nära till det mesta.

söndag 7 februari 2010

Byron Bay

Man skulle kunna tro att Surfers Paradise är surfarnas paradis. Vi fick erfara att så är dock inte fallet. Byron Bay är surfarnas paradis! Det fanns surfare i varje litet hörn av staden/byn. Det var manliga surfare, kvinnliga surfare, stora, små, med dreads, utan dreads – surfare i alla olika former och varianter alltså. I Byron Bay fick jag också svaret på varför de flesta i Australien kör omkring i en pickup (var och varannan bil på vägarna är en pickup), de verkade inte använda flaket till något. Svaret är att de används till att frakta surfbrädorna på! Jag såg också att det till och med fanns speciella ställningar för att kunna frakta surfbrädorna på en cykel, lite som en cykelkorg för surfbrädor skulle man kunna säga.
För alla som undrar om jag provade på att surfa så är svaret nej. Vågorna var antingen för små eller för stora (3-4 m höga och det är tydligen inga surfvågor för nybörjare, hör och häpna) men än finns det hopp om att det blir en surfare av mig!
Vi passade i alla fall på att bada i vågorna lite närmare stranden. De var inte lika höga som vågorna lite längre ute till havs men jag upplevde dem ändå som gigantiska. Jag förstår att folk drunknar när vågorna går höga för vilket sug det blir när de slår över!
I Byron Bay spenderade vi tre dagar och jag måste nog säga att Byron är favoritstället hittills. Jag vet inte riktigt varför, Byron är egentligen en liten håla. Men i kombination med fint väder, bra badväder, schysst hostel, vackra stränder och en ”laid back” stämning så lyckades stället charma oss och vi hade gärna spenderat mer tid i Byron. Nu blev det inte så, vi hade förbokat hostel i en liten fiskeby som heter Yamba där jag befinner mig i skrivande stund. Idag har vädret varit lite halvtaskigt. Det har kommit och gått regnskurar och solen har inte visat sig på hela dagen vilket har inneburit att vi tillbringat ganska mycket tid på hostellet. Men det har inte gjort oss någonting, tvärtom. Jag känner mig lite less på sol, bad och strand (får man bli det?) och tycker att det har varit skönt med en innedag.

Hade gärna velat lagt upp lite bilder men det tar lite tid och internet är dyrt här. Men jag ska försöka lägga upp lite mer bilder senare!

onsdag 3 februari 2010

Surfers Paradise

Karin och jag hade tänkt oss ett snabbt stopp i denna surfarnas metropol (Surfers är ju nästan ett måste när man reser längs Australiens östkust). Vi skulle åka dit på måndagkväll, sova en natt, insupa atmosfären på dagen och sedan åka vidare på kvällen. Vår plan gick sånär i stöpet då vi skulle boka vår bussbiljett från Surfers Paradise. Kvinnan i biljettförsäljningen snörpte ihop munnen på ett oklädsamt sätt när jag talade om att vi ville boka en plats på bussen som avgår från Surfers Paradise 17.30. Jag tror att hennes exakta ord var ”believe me, you don't really want to go on that bus”. Nähä, tänkte jag, varför då? Det visade sig att kvinnan hade en hel del emot Surfers Paradise och hon menade att det egentligen inte fanns något där att se. Hon tyckte istället att vi skulle åka direkt till Byron Bay där det ändå var lite bättre. När chocken över att jag inte fick boka vilken biljett jag ville hade lagt sig insåg jag att kvinnan måste vara smått galen. Jag tackade fortast möjligt för mig medan jag tänkte att jag istället bokar biljetten över telefon. Så blev det också. Jag kan också tala om att min uppfattning om Surfers Paradise inte riktigt stämde överens med kvinnans uppfattning. De höga skyskraporna som reste sig mot himlen var en stor kontrast till den långa sandstranden som ringlade sig runt staden och gav ett majestätiskt intryck. Staden var häftig helt enkelt!
Mindre häftigt var att Karins kamera blev stulen när vi var på stan och köpte glass. Det medförde att vi fick tillbringa några timmar på Surfers polisstation och ge signalement på tjyven. Dessvärre fick de aldrig fatt honom.
Hostellet vi bodde på var ytterligare en besvikelse. Rummen såg ut att inte ha blivit städat på år och dag och kackerlackor i alla olika storlekar sprang runt på golvet, på väggarna och i sängarna. Vi spenderade halva natten med att slå ihjäl kackerlackor innan vi kunde förmå oss till att sova (och då sov vi med lyset tänt för att dom små rackarna skulle hålla sig borta).
På det hela taget var ändå Surfers Paradise en häftig plats och hade man haft bättre boende och sluppit bli av med kameran så hade vistelsen varit kanon!