Australian soccer

Efter att ha tillbringat nästan två månader här utan att så mycket som knappt sett en fotboll (på alla gröna gräsytor spelas det istället cricket och rugby, konstigt nog) så har jag nära nog fått något som kan liknas vid abstinens. Så när jag fick höra att det på campus fanns en fotbollsklubb med ett damlag mailade jag genast iväg en intresseförfrågan till tränaren. Jag fick svar nästan omedelbart och blev praktiskt taget bombarderad med frågor; hur gammal är du (en aning oförskämt, är det inte?), var jag kommer ifrån, position, hur länge jag stannar etc. Jag fick också veta att laget spelade i andra divisionen i Victoria (staten som Melbourne ligger i) och att de förra säsongen kom tvåa men borde ha vunnit. De hade också fått mycket beröm av andra lag och tränare från premier league (högsta ligan) som var imponerande över deras fina spel. Jag var med andra ord ganska nervös när jag i tisdags äntrade planen, med nyinköpta dojor på fötterna, för att provträna. Till råga på allt var det min första träning utomhus sedan september med ett lag som bara pratar engelska (jag hade ju inte ens en aning om vad "passning" hette på engelska. Men det vet jag nu, det det heter "pass", haha) och formen var inte heller något att hänga i julgranen (den som säger att man kommer i form efter en månads backpackande ljuger). Efter uppvärmningen stod det dock klart för mig att jag inte hade någonting att vara orolig för. Division två i Australien är inte att jämföra med divison två i Sverige. Det är inte ens nära. Ett division två-lag i Sverige skulle kort sagt spöa skiten ur till och med lagen i premier league, utan tvekan. Några av spelarna i mitt lag kan inte ens slå ordentliga bredsidor och det säger ganska mycket om hur kvalitén på spelet var. Uruselt. Tränaren tog mig till och med av sidan under spelet och bad mig ta det lugnt med mina tacklingar (ok, jag hade gått lite hårt åt en spelare i kamp om boll vid ett tillfälle, men till mitt försvar vill jag tillägga att hon var en halvmeter längre än mig och att allting gick schysst till) och istället springa jämsides med spelarna, typ. Min första tanke var "Eh, va?!" För er som inte visste så är det inte tillåtet att tacklas i fotboll och det han kallade "tackling" var inget annat än en regelrätt kamp om bollen. Hur som helst så fann jag inget intresse av att argumentera om saken just då, jag var ju ändå ny, och bestämde mig för att göra som han sa. Efter chocken över den dåliga kvalitén hade börjat lägga sig började jag så smått att njuta av situtionen. Det är ju ändå ganska kul att vara bra på någonting, eller hur? :) Dessutom så tyckte jag att det var oerhört roligt att spela fotboll igen! I nuläget vet jag inte om jag ska fortsätta träna, det kostar en hel del och på grund av den något undermåliga kvalitén är jag inte säker på om det är värt det. Vi får helt enkelt se hur det blir.